Lägesrapport
Med religionerna går det lite upp och ner. Mest ner, om jag ska vara ärlig. Men - jag har faktiskt ett par pågående projektidéer: dels Katolska kyrkan och dels Jehovas vittnen. Ni vet, "All I said to my wife was "That piece of halibut was good enough for Jehova!".
Jehovas vittnen var faktiskt här en förmiddag i höstas. Det var en äldre man och en kille som pratade med amerikansk cowboybrytning. Allt den stackars killen sa fick en obotligt komisk touch, men vad gör det när man har en värld att frälsa?
"Vad roligt att ni är ute och missionerar", sa jag när jag öppnade dörren. Så här i efterhand inser jag att det var lite väl optimistiskt som öppningsreplik. De sniglade sig fast i min dörröppning länge och väl, och pratade om hur viktigt det är att man kallar gud för just Jehova och inget annat slarvigt namn. Sen bjöd de in mig till sin nästa högmässa, gav mig en helig bok, och en folder där det stod att världen skulle gå under.
"Har du själv en tro?" frågade farbrorn mig.
"Nej, inte alls, och jag är inte andligt sökande eller så", svarade jag.
"Johannes Brutus Petter Niklas Tretton fjorton tolv" (typ), viskade farbrorn till sin lärjunge. Den lustiga amerikanen bläddrade ivrigt och läste sen upp ett citat som nästan var ett direkt citat av vad jag just hade sagt, fast med tillägget att det var dåligt att tycka så. Uppläst med ett lustigt cowboyuttal.
Man blir imponerad, det blir man.
söndag, mars 01, 2009
söndag, juni 15, 2008
Scientologikyrkan i Göteborg
Anjelica till cofsgoteborg
Hej,
Jag undrar när och var man kan komma och lyssna på scientologikyrkans söndagsbetraktelser i Göteborg.
Mvh
Anjelica
Scientologi-kyrkan i Göteborg till mig
Hej Anjelica!
Söndagsbetraktelsen är klockan 11:00
Vi vill dock introducera dig i den innan. Kan du komma en annan dag först? Detta för att du och andra ska få ut så mycket som möjligt av den.
:)
Dan Rutström
Scientologikyrkan i Göteborg
Det stod klart redan från början att Scientologerna inte är som alla andra. Inte bara för att religionen grundades av en sciencefictionförfattare. Inte bara för att scientologer tror att människor är fyllda av själar från utomjordingar, som den onde rymdhärskaren Xenu fryste ner och kastade i en vulkan för 75 miljoner år sedan. Nej, scientologikyrkan är speciell på fler sätt än så.
Det blev en hel del förmaningar innan jag ens gått dit. En kompis sa att det är en av världens farligaste sekter. En annan kompis sa att han hade varit tvungen att fly därifrån när han gjort studiebesök i skolan. En tredje kompis sa att Tom Cruise och John Travolta är scientologer. Ändå skrattade jag faran rakt i ansiktet, tog med mig min vapendragare Pontus och gick dit. "Var god knacka" stod det på dörren, så det gjorde vi.
Killen som öppnade verkade vara i 18-årsåldern och hade den typiska religiösa blicken. Lokalen var en lägenhet, rituellt möblerad med staplade och uppställda böcker och filmer, de flesta skrivna av L. Ron Hubbard, scientologikyrkans grundare.
Vi fick sitta ner och vänta tills någon kunde ta emot oss. Men när vi väl träffat en av de anställda och presenterat oss satte han sig och pratade med oss i 3 timmar utan att ens vara förberedd på besöket. Detta trots att jag klargjorde redan från början varför jag var där. Hans mål var att hålla en röd tråd, medan jag försökte få reda på allt som var intressant. Det var en hård match men blev sisådär 2-1 till mig efter en förlängning i andra halvlek.
En sak som skiljer scientologerna från andra religioner är att de inte har någon sexualmoral. (Äktenskap? Visst! Andra samlevnadsformer? Visst! Homosexualitet? Jadå!)
De har inte heller så många andra moraliska föreskrivningar. (Mat? Ät sånt du mår bra av. Alkohol? Nja, men en 5 öl kan man väl få dricka nån gång ibland.)
Den enda moraliska hjärtefrågan verkade vara knark. Knark, antidepressiva mediciner och yrket psykiatriker. Jag fick med mig en gratis(!) dvd hem som hette Psykiatrin - dödens industri, och som bringade oss mycket nöje första halvtimmen och mycket tristess den andra.
Att jag fick filmen gratis var uppseendeväckande, eftersom scientologerna har gjort sig kända för just sina ockerpriser- och avgifter. Att vara medlem är gratis det första halvåret, berättade auditören, men sen ligger årsavgiften på nätta 4500 kronor. Naturligtvis frågade vi försynt vem som kan betala såna summor, och VARFÖR? Auditören tittade oförstående på oss. Man får ju rabatt på kurser sen! Tur för dem, för enligt en prislista som publicerats så kan kurserna gå på en ansenlig summa tusenlappar.
Förutom sina avgifter har scientologerna gjort sig kända för sin e-meter - en slags "lögndetektor" som ska mäta själens aktivitet under de egensnickrade terapisessionerna auditeringar. Vi fick testa e-metern, and there were much rejoicing! Det finns ett ämne på universitetet som inte jag tycker om, sa e-metern. Spännande.
Efter 3 timmar kände sig samtliga parter nöjda (men framför allt hungriga). Mitt intensiva frågande hade gjort att vi inte hann se någon propagandafilm och inte heller hann göra scientologikyrkans beryktade personlighetstest. Så jag och Pontus fick med oss ett varsitt test hem, som vi satt och läste högt på en pizzeria efteråt. Slutet gott, allting gott.
Anjelica till cofsgoteborg
Hej,
Jag undrar när och var man kan komma och lyssna på scientologikyrkans söndagsbetraktelser i Göteborg.
Mvh
Anjelica
Scientologi-kyrkan i Göteborg till mig
Hej Anjelica!
Söndagsbetraktelsen är klockan 11:00
Vi vill dock introducera dig i den innan. Kan du komma en annan dag först? Detta för att du och andra ska få ut så mycket som möjligt av den.
:)
Dan Rutström
Scientologikyrkan i Göteborg
Det stod klart redan från början att Scientologerna inte är som alla andra. Inte bara för att religionen grundades av en sciencefictionförfattare. Inte bara för att scientologer tror att människor är fyllda av själar från utomjordingar, som den onde rymdhärskaren Xenu fryste ner och kastade i en vulkan för 75 miljoner år sedan. Nej, scientologikyrkan är speciell på fler sätt än så.
Det blev en hel del förmaningar innan jag ens gått dit. En kompis sa att det är en av världens farligaste sekter. En annan kompis sa att han hade varit tvungen att fly därifrån när han gjort studiebesök i skolan. En tredje kompis sa att Tom Cruise och John Travolta är scientologer. Ändå skrattade jag faran rakt i ansiktet, tog med mig min vapendragare Pontus och gick dit. "Var god knacka" stod det på dörren, så det gjorde vi.
Killen som öppnade verkade vara i 18-årsåldern och hade den typiska religiösa blicken. Lokalen var en lägenhet, rituellt möblerad med staplade och uppställda böcker och filmer, de flesta skrivna av L. Ron Hubbard, scientologikyrkans grundare.
Vi fick sitta ner och vänta tills någon kunde ta emot oss. Men när vi väl träffat en av de anställda och presenterat oss satte han sig och pratade med oss i 3 timmar utan att ens vara förberedd på besöket. Detta trots att jag klargjorde redan från början varför jag var där. Hans mål var att hålla en röd tråd, medan jag försökte få reda på allt som var intressant. Det var en hård match men blev sisådär 2-1 till mig efter en förlängning i andra halvlek.
En sak som skiljer scientologerna från andra religioner är att de inte har någon sexualmoral. (Äktenskap? Visst! Andra samlevnadsformer? Visst! Homosexualitet? Jadå!)
De har inte heller så många andra moraliska föreskrivningar. (Mat? Ät sånt du mår bra av. Alkohol? Nja, men en 5 öl kan man väl få dricka nån gång ibland.)
Den enda moraliska hjärtefrågan verkade vara knark. Knark, antidepressiva mediciner och yrket psykiatriker. Jag fick med mig en gratis(!) dvd hem som hette Psykiatrin - dödens industri, och som bringade oss mycket nöje första halvtimmen och mycket tristess den andra.
Att jag fick filmen gratis var uppseendeväckande, eftersom scientologerna har gjort sig kända för just sina ockerpriser- och avgifter. Att vara medlem är gratis det första halvåret, berättade auditören, men sen ligger årsavgiften på nätta 4500 kronor. Naturligtvis frågade vi försynt vem som kan betala såna summor, och VARFÖR? Auditören tittade oförstående på oss. Man får ju rabatt på kurser sen! Tur för dem, för enligt en prislista som publicerats så kan kurserna gå på en ansenlig summa tusenlappar.
Förutom sina avgifter har scientologerna gjort sig kända för sin e-meter - en slags "lögndetektor" som ska mäta själens aktivitet under de egensnickrade terapisessionerna auditeringar. Vi fick testa e-metern, and there were much rejoicing! Det finns ett ämne på universitetet som inte jag tycker om, sa e-metern. Spännande.
Efter 3 timmar kände sig samtliga parter nöjda (men framför allt hungriga). Mitt intensiva frågande hade gjort att vi inte hann se någon propagandafilm och inte heller hann göra scientologikyrkans beryktade personlighetstest. Så jag och Pontus fick med oss ett varsitt test hem, som vi satt och läste högt på en pizzeria efteråt. Slutet gott, allting gott.
söndag, mars 30, 2008
Livets Ord Göteborg
För några veckor sen hade jag en vision om att använda bloggen som en slags sektdagbok. Ja, alltså, skriva om religiösa möten jag varit på. Men lättjan slog till, hårt och skoningslöst. Jag har varken orkat skriva eller gå på särskilt många sektmöten. Men Livets Ord har jag faktiskt varit på! Och här avlägger jag min bikt:
Livets Ord i Göteborg är en livaktig sekt. Säkert ett par hundra trogna församlingsmedlemmar hade masat sig dit en regnig söndag. Jag, Linda och pastor Tobias blev artigt uppmötta av särskilda mötesvärdar, som misstog oss för att vara ett studiebesök från gymnasiet (hmpf!). Vi fick upprättelse, och visades in i möteslokalen.
Sammankomsten började med sång. Och här snackar vi ingen fjuttig falsk allsång, utan flashiga ljudanläggningar, ljudtekniker, liveband och psalmtexten på power point-presentation. Inte heller psalmerna var de gamla mesiga, utan Livets Ord har helt egna sånger. En som satte sig särskilt var "Herren är min starkhet, han blev mig till frälsning"(sic!).
Själva mässan satte igång efter sisådär 45 minuter, and there were much rejoicing! Pastor Åke Carlson presenterade en show utan motstycke. Det ryktas att han har en bakgrund inom teatern, och det tvivlar jag inte en sekund på. Det var fart och spex, växlande tempo och tonhöjd, fräckisar och bibelord om vartannat. Folk skrattade och skrek "Hallelujah!". Folk skakade och talade i tungor. Vi fick höra om helbrägdagöranden där en människas ben hade växt ut genom herrens kraft. Jo, jo, det var tur att det inte var näsan, skojade predikanten. Då hade han ju haft två näsor.
En av historierna som verkligen satte sig var den om semlorna. Den gick ungefär så här: Åke Carlsons fru hade delat ut gratis semlor på stan. Och människor hade öppnat sina hjärtan, för de blev glada av att få en semla såklart. Men då ropade hon: Jesus älskar dig! Och människorna blev skraja och stängde sina hjärtan igen, men det var för sent! Ett litet frö av Jesu kärlek hade planterats i deras öppnade hjärtan och kunde ligga och gro tills de mötte Jesus igen.
Vad mässan egentligen handlade om kunde vi inte riktigt sätta fingret på, ens i efterhand. Det var en massa feeling men kanske inte så mycket substans. Fast den retoriska bevisföringen var i alla fall klar och tydlig: "Detta faktum visas enligt skriften". Eller vad sägs om en klockren härledning som: "Somliga säger att det är fel! Men då skulle ju Johannesbrevet vara fel - och det tror jag inte!".
Tiden går snabbt när man har roligt. Vilken show! Har du några timmar över en söndag, och inte blir för medryckt av sånt som är medryckande, så är Livets Ord mässan för dig.
För några veckor sen hade jag en vision om att använda bloggen som en slags sektdagbok. Ja, alltså, skriva om religiösa möten jag varit på. Men lättjan slog till, hårt och skoningslöst. Jag har varken orkat skriva eller gå på särskilt många sektmöten. Men Livets Ord har jag faktiskt varit på! Och här avlägger jag min bikt:
Livets Ord i Göteborg är en livaktig sekt. Säkert ett par hundra trogna församlingsmedlemmar hade masat sig dit en regnig söndag. Jag, Linda och pastor Tobias blev artigt uppmötta av särskilda mötesvärdar, som misstog oss för att vara ett studiebesök från gymnasiet (hmpf!). Vi fick upprättelse, och visades in i möteslokalen.
Sammankomsten började med sång. Och här snackar vi ingen fjuttig falsk allsång, utan flashiga ljudanläggningar, ljudtekniker, liveband och psalmtexten på power point-presentation. Inte heller psalmerna var de gamla mesiga, utan Livets Ord har helt egna sånger. En som satte sig särskilt var "Herren är min starkhet, han blev mig till frälsning"(sic!).
Själva mässan satte igång efter sisådär 45 minuter, and there were much rejoicing! Pastor Åke Carlson presenterade en show utan motstycke. Det ryktas att han har en bakgrund inom teatern, och det tvivlar jag inte en sekund på. Det var fart och spex, växlande tempo och tonhöjd, fräckisar och bibelord om vartannat. Folk skrattade och skrek "Hallelujah!". Folk skakade och talade i tungor. Vi fick höra om helbrägdagöranden där en människas ben hade växt ut genom herrens kraft. Jo, jo, det var tur att det inte var näsan, skojade predikanten. Då hade han ju haft två näsor.
En av historierna som verkligen satte sig var den om semlorna. Den gick ungefär så här: Åke Carlsons fru hade delat ut gratis semlor på stan. Och människor hade öppnat sina hjärtan, för de blev glada av att få en semla såklart. Men då ropade hon: Jesus älskar dig! Och människorna blev skraja och stängde sina hjärtan igen, men det var för sent! Ett litet frö av Jesu kärlek hade planterats i deras öppnade hjärtan och kunde ligga och gro tills de mötte Jesus igen.
Vad mässan egentligen handlade om kunde vi inte riktigt sätta fingret på, ens i efterhand. Det var en massa feeling men kanske inte så mycket substans. Fast den retoriska bevisföringen var i alla fall klar och tydlig: "Detta faktum visas enligt skriften". Eller vad sägs om en klockren härledning som: "Somliga säger att det är fel! Men då skulle ju Johannesbrevet vara fel - och det tror jag inte!".
Tiden går snabbt när man har roligt. Vilken show! Har du några timmar över en söndag, och inte blir för medryckt av sånt som är medryckande, så är Livets Ord mässan för dig.
lördag, mars 29, 2008
Det är något särskilt med Alanis Morissette.
Nu äntligen - bara ett år senare än resten av världen - har jag insett att Alanis Morissette inte bara skriver bra låttexter och har en häftig röst. Hon har dessutom en stor portion humor!
Oh my god, Stina, tack för att du håller mig uppdaterad med vad som händer i världen!
Om någon annan också skulle råka vara lite efter, så är det en ära att få presentera detta!
Nu äntligen - bara ett år senare än resten av världen - har jag insett att Alanis Morissette inte bara skriver bra låttexter och har en häftig röst. Hon har dessutom en stor portion humor!
Oh my god, Stina, tack för att du håller mig uppdaterad med vad som händer i världen!
Om någon annan också skulle råka vara lite efter, så är det en ära att få presentera detta!
söndag, januari 13, 2008
Gubbslem hotar badgäster!
För ett par dagar sen höll jag på att sätta frukostmackan i halsen. "Nu varnar forskare för att gubbslem blir allt vanligare runt om i landet", stod det i GP.
Ja, alltså, det kan man i och för sig hålla med om. Men att forskare uppmärksammar en sån grej, och att man skriver om det i GP, var väl lite mer oväntat.
Det tog en halv millisekund för mig att tänka: det är en kupp! Att någon kanske hade smugit sig in på redaktionen och smugglat med en artikel som tryckts utan att någon märkt det.
Som för några år sedan, när ett par tjejer gjorde en kupp mot Fröken Sverige-tävlingen i tv. De sprang in under direktsändning med en banderoll där det stod "GUBBSLEM" med stora bokstäver. Jag var helt fascinerad. Det kändes liksom som om saker var möjliga. Artikeln satt på min vägg i säkert ett år.
För att förklara mig vill jag påpeka att jag kommer från Jämtland. Ja, alltså, mitt i Sverige, där det inte finns några hav. Det har såklart inte besparat mig från gubbslem - såna har jag träffat på ICA. Men jag visste inte att gubbslem dessutom var en alg!
Allt är inte vad det ser ut att vara, inte ens gubbslem.
För ett par dagar sen höll jag på att sätta frukostmackan i halsen. "Nu varnar forskare för att gubbslem blir allt vanligare runt om i landet", stod det i GP.
Ja, alltså, det kan man i och för sig hålla med om. Men att forskare uppmärksammar en sån grej, och att man skriver om det i GP, var väl lite mer oväntat.
Det tog en halv millisekund för mig att tänka: det är en kupp! Att någon kanske hade smugit sig in på redaktionen och smugglat med en artikel som tryckts utan att någon märkt det.
Som för några år sedan, när ett par tjejer gjorde en kupp mot Fröken Sverige-tävlingen i tv. De sprang in under direktsändning med en banderoll där det stod "GUBBSLEM" med stora bokstäver. Jag var helt fascinerad. Det kändes liksom som om saker var möjliga. Artikeln satt på min vägg i säkert ett år.
För att förklara mig vill jag påpeka att jag kommer från Jämtland. Ja, alltså, mitt i Sverige, där det inte finns några hav. Det har såklart inte besparat mig från gubbslem - såna har jag träffat på ICA. Men jag visste inte att gubbslem dessutom var en alg!
Allt är inte vad det ser ut att vara, inte ens gubbslem.
tisdag, januari 08, 2008
Idag har jag fått ett paket från Svenska Ostkompaniet i Danderyd. Vikt: 1,2 kilo. Jag funderade länge på om jag hade beställt 1,2 kilo ost och glömt bort det, men det verkade liksom orimligt. När jag hämtade ut det var det dock ingen ost, utan en - Gymboll!
”Gymbollen är ett effektivt och behagligt träningsredskap för träning av bland annat mage och rygg. Levereras komplett med pump.”
Jag vet inte riktigt om det är någon anonym beundrare som tycker att jag är slö, eller om jag har vunnit en osttävling som jag inte minns att jag deltagit i. Det är mina enda teorier i nuläget. Frågade David om han låg bakom detta men han visste ingenting, så då var jag tillbaka på ruta ett igen.
Sen gick jag och köpte en krukväxt.
Ett par växter hade dött när jag åkte norrut över jul, sa jag till affärsföreståndaren, så jag vill ha en lättskött. Köpte en intetsägande grön växt som man skulle vattna en gång i veckan, men om man åker bort och inte vattnar dem gör det ingenting. Det lät stabilt.
När jag skulle gå ifrån affären fick(!) jag en bukett vita tulpaner av affärssnubben. ”Välkommen tillbaka”, sa han.
Well well. Verkligheten överträffar dikten, eller hur är det man säger?
”Gymbollen är ett effektivt och behagligt träningsredskap för träning av bland annat mage och rygg. Levereras komplett med pump.”
Jag vet inte riktigt om det är någon anonym beundrare som tycker att jag är slö, eller om jag har vunnit en osttävling som jag inte minns att jag deltagit i. Det är mina enda teorier i nuläget. Frågade David om han låg bakom detta men han visste ingenting, så då var jag tillbaka på ruta ett igen.
Sen gick jag och köpte en krukväxt.
Ett par växter hade dött när jag åkte norrut över jul, sa jag till affärsföreståndaren, så jag vill ha en lättskött. Köpte en intetsägande grön växt som man skulle vattna en gång i veckan, men om man åker bort och inte vattnar dem gör det ingenting. Det lät stabilt.
När jag skulle gå ifrån affären fick(!) jag en bukett vita tulpaner av affärssnubben. ”Välkommen tillbaka”, sa han.
Well well. Verkligheten överträffar dikten, eller hur är det man säger?
söndag, augusti 19, 2007
Det här är Машенька. Vi är sambos nuförtiden. Eftersom det är lite svårt att skriva hennes namn brukar hon för enkelhetens skull få heta Masjenka.
På resan hit var hon så lugn att jag trodde att hon var sjuk, eller i alla fall åksjuk. Hon låg helt lugnt i sin transportbur, som jag hade helt vidöppen för att hon skulle ge ifrån sig nåt slags livstecken. Typ försöka rymma så att jag kunde få jaga henne runt bland folks ben. Men icke.
Hon var inte långt ifrån en klassisk Norwegian Blue. De få stunder hon inte sov, låg hon liksom bara och tittade. Drack lite vatten ibland, men inte så mycket mer. I ÅTTA TIMMAR. Som tur var lekte hon desto mer när vi kom fram.
I djurkupén med oss satt i alla fall en oerhört norrländsk socionom med långa dreads och hans timida men trevliga franska flickvän. Tjejen hade läst svenska på universitetet i Frankrike för att bli mer gångbar internationellt. Knasigt, tänkte jag naturligtvis, men sa ingenting om saken.
I vilket fall som helst hade de en liten kattunge med sig, som de hade räddat ur ett vattenhål. En liten, liten skrutt som inte kan ha varit mer än några veckor. Den hette Filou. Det är nederländska för "filur", förklarade de glatt för mig. Men ett ryskt namn på en katt tyckte de däremot var konstigt. Smaken är som baken.
Namnet Masjenka kommer från Vladimir Nabokovs debutroman som handlar om Ganin som drömmer om sin barndomskärlek Masjenka. Mycket bra författare, mycket bra bok.
På resan hit var hon så lugn att jag trodde att hon var sjuk, eller i alla fall åksjuk. Hon låg helt lugnt i sin transportbur, som jag hade helt vidöppen för att hon skulle ge ifrån sig nåt slags livstecken. Typ försöka rymma så att jag kunde få jaga henne runt bland folks ben. Men icke.
Hon var inte långt ifrån en klassisk Norwegian Blue. De få stunder hon inte sov, låg hon liksom bara och tittade. Drack lite vatten ibland, men inte så mycket mer. I ÅTTA TIMMAR. Som tur var lekte hon desto mer när vi kom fram.
I djurkupén med oss satt i alla fall en oerhört norrländsk socionom med långa dreads och hans timida men trevliga franska flickvän. Tjejen hade läst svenska på universitetet i Frankrike för att bli mer gångbar internationellt. Knasigt, tänkte jag naturligtvis, men sa ingenting om saken.
I vilket fall som helst hade de en liten kattunge med sig, som de hade räddat ur ett vattenhål. En liten, liten skrutt som inte kan ha varit mer än några veckor. Den hette Filou. Det är nederländska för "filur", förklarade de glatt för mig. Men ett ryskt namn på en katt tyckte de däremot var konstigt. Smaken är som baken.
Namnet Masjenka kommer från Vladimir Nabokovs debutroman som handlar om Ganin som drömmer om sin barndomskärlek Masjenka. Mycket bra författare, mycket bra bok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
